Långdistansförhållande

Det är inte det lättaste att vara på andra sidan jordklotet från personen du älskar.

Kan ärligt säga (hoppas jag inte sårar någon?) att Dennis är den enda personen jag saknar från hemmaplan. Det var ingen lätt match att åka ifrån honom men den här resan har Johanna och jag planerat i ca 1,5 år. Dennis och jag träffades på sätt och vis tack vare den! Hade antagligen inte jobbat på Taco Bar annars.

Långdistansförhållande var egentligen inget jag ville ha. Ända sedan Johanna och jag börjat planera resan var vi båda fast beslutna om att bägge vara singlar, vi lovade till och med varandra det.

När jag började träffa Dennis tänkte jag först inte ens på långdistans, jag var fastgrodd i Johannas och mina löften. Men ju mer vi umgicks desto mindre ville jag lämna honom. MEN 8 MÅNADER UTAN ATT SES?!?!?!

Egentligen tror jag inte ens på långdistansförhållande. Känns som att det bara kan sluta med att en part blir sårad på ett eller annat sätt. Men när tiden kom var jag INTE redo att säga "hejdå" till Dennis... Väl här nere likaså. När Dennis verkligen började planera för att komma ner och hälsa på väcktes hopp inom mig och nu är jag 100 % säker på att jag väljer honom alla dagar i veckan. Och jag vet att det är ömsesidigt. Jag menar han tänker åka runt HELA JORDEN FÖR MIG!!

Jag tror på att man varje dag i ett förhållande gör ett aktivt val. Du väljer inte att vara med en person en gång. Varje dag väljer du att fortsätta att vara med den personen och anser att den är värd mer än övriga du kan "skramla fram" och jag gör ett aktivt val att hålla mig till Dennis.

 
Vem hade dessutom kunnat ana att min mamma kunde de bra råd när det kommer till killar etc? Inte jag förr, men hon kan verkligen få en att öppna ögonen ibland. Hon tyckte jag var FÅNIG som oroade mig över sådant här. Hon sa att det finns männsikor som är borta i månader, halvår och år från sina respektive, familjer och barn. Och att jag grubblar för mycket haha... Wake up call!